Men för helvete…!
Innan jag kommer till saken så vill jag bara fastslå: “dataspelsmissbruk” är inget missbruk - det är ingen sjukdom, och innehåller inget bruk av “substanser med euforiserande effekter” (för att citera NE). Ok. Är ni med så långt. Jag tar det igen - “överdrivet” datorspelande är inget missbruk, beroende eller sjukdom. Att kalla det för det är ett hån mot alla med verkliga missbruksproblem - t.ex de som ligger och dör på våra gator.
Nu till saken. Svenska Dagbladet skriver:
En 17-årig pojke i Halland ska tvångsomhändertas och vårdas eftersom hans beroende av dataspel kan jämställas med missbruk, uppger Hallands Nyheter.
“Han har isolerat sig från omvärlden och skaffat en icke acceptabel dygnsrytm”, skriver länsrätten i beslutet om tvångsingripande.
Det första som fick mig att reagera var att länsrätten anser att grabben skaffat sig en “en icke acceptabel dygnsrytm”. Det är väldigt illa om svenska myndigheter ska gå in och avgöra vad som är acceptabel dygnsrytm. För helvete. Att överhuvudtaget nämna det som ett av skälen till ett så drastiskt tilltag som tvångsvård är helt rubbat. Om någon borde tvångsomhändertas så är det personen som skrev formuleringen.
Sen har vi det där andra. Jag tar det igen: “överdrivet” datorspelande är inget missbruk, beroende eller sjukdom.
Artikeln fortsätter:
Enligt hans anhöriga lämnar pojken sällan hemmet, han blir aggressiv och apatisk när han inte får använda datorn, sköter inte skolan och har nästan inget socialt umgänge.
Och då vänder ni er till myndigheterna för att spärra in grabben? Vad är ni för jävla dysfunktionell familj egentligen? (När det gäller det sociala umgänget så har han säkerligen ett stort umgänge online - men det räknas väl inte i er jävla normvärld)
Visst - grabben verkar ha problem, det är många 17-åringar som har. Men att skylla det på “dataspelen” är att ta bort både föräldrarnas ansvar och den lilla saken kallad puberteten. Han hade lika väl kunnat bli gothare, folkölspunkare eller poet liksom. Men nu har han valt datorspel som verklighetsflykt från skitvärlden runt omkring. Och för det ska han spärras in. Tack för det myndighetssverige.
Förresten - har jag nämnt att “överdrivet” datorspelande är inget missbruk, beroende eller sjukdom?
Säg f.ö den 17-åring som inte blir aggressic och apatisk när föräldrarna tar ifrån dem deras hobby och fritidssysselsättning?
Hädanefter kommer jag att kräva att följande spärras in p.g.a missbruk:
hästtjejer, hockeykillar, gitarrister (speciellt om de spelar nåt av Ledin eller Gessle), schackspelare, fotbollsspelare, målare, hobbypoeter, cineaster, bokläsare, cyklister, trummisar (speciellt dom), frimärkssamlare - och så vidare.
Uppdatering:
Hittade - via Förvånad - artikeln Datorspelen har fördelar:
Tror du att datorspel online gör dig slö och asocial?
Tvärtom, de kan göra dig både ansvarstagande, samarbetsvillig och het på arbetsmarknaden.
Uppdatering 2:
Ju mer jag läser om det här fallet ju mer förbannad blir jag - på föräldrarna och samhället. Via Susanne Möllers - Sveriges bästa spelskribent - blogg hittar jag fler texter om ämnet. Bland annat “ursprungsartikeln” i Hallands Nyheter (HN) - där man även kan läsa vad grabben tycker om det hela:
Själv har pojken motsatt sig vården och menar att han bara använder datorn när han inte har annat att göra, att han saknar jämnåriga kamrater och tycker att “ingen i vuxenvärlden lyssnar på honom och tar hans önskemål på allvar”. Han ser snarare en konflikt mellan sig själv och mamman som det egentliga problemet.
Om det ligger den minsta sanning i det så blir jag äcklad. Äcklad över mamman som inte verkar fatta att sonen mår dåligt av helt andra anledningar - och skyller på de hemska “dataspelen” - och vill få sin son tvångsomhändertagen! Och äcklad över myndigheterna som går föräldrarna/mamman till viljes. Fy fan ibland för det här landet, det verkar vara för enkelt att slippa sitt eget ansvar och lasta över på myndigheterna. 60-70 år av social ingenjörskonst verkar ha fått vårt samhälle att helt glömma det individuella ansvaret.
Men jag blir också äcklad över den där Owe Sandberg, som alltid dyker upp och pratar “dataspelsmissbruk”. Den där Owe som tjänar pengar på att just “vårda” dataspelsmissbrukare - både vid Spelkliniken Axept, som enligt HN verkar ha gått i konkurs, men är även “konsult” åt Linnébygdens Behandlingshem i Älmhult, som ju verkar seriöst…eh. Det är alltså samma Owe Sandberg som “konstruerat” det fantastisk “skärmmissbrukartestet” åt Fair Play - testet som visar att typ alla som är yngre än Owe själv är missbrukare, eller i riskzonen - och som jag i en tidigare blogg skrivit om.
Susanne tipsar även om Medierådets rapport Att leva i World of Warcraft - och lite intelligenta - för ovanlighetens skull i sammanhanget - kommentarer av Mediarådets kanslichef:
– Att likna dataspelande vid beroende av droger och alkohol är olyckligt, det är en jämförelse som ännu saknar vetenskaplig grund, säger Ann Katrin Agebäck, kanslichef på Medierådet.
Hon påpekar att ett viktigt inslag i problembilden är föräldrarnas bristande kunskap på området och att de nedvärderar dataspelande som fritidssyssla.
– Varför abdikerar så många föräldrar från att engagera sig eller ställa krav kring en lagsport som dataspelande, medan de tar sig tid att följa med på träning och matcher och lära sig spelreglerna på fotbollsplanen, undrar Ann Katrin Agebäck.
Äntligen ett förnuftets röst. Och detta från en myndighetsperson. Kanske finns det hopp om Sverige ändå?
November 20th, 2007 at 10:24 am
Jag känner mig faktiskt kränkt av detta. Var kan vi anmäla? Det är en grov kränkning. Jag gillar datorer, är associal, har inget vidare fysiskt umgänge med människor och definitivt ingen bra dyngsrytm. Men jag är vuxen och får göra som jag vill - så mig kan de inte spärra in HAHA! Men jag känner mig ändå kränkt.
(detta med att alltid känna sig kränkt är ett annat av daniels favoritområden)
November 20th, 2007 at 10:42 am
Skärp dig! Killen är inte myndig! Säger det dig någonting alls? Om man inte är myndig får man enligt lagen (tack och lov!) inte bestämma själv och kan omhändertas för vård enligt lagen om vård av unga.
Den finns till för att barn (!) som har föräldrar som inte kan uppfostra dem till normala människor (vi som klarar att ha fysisk kontakt med andra medlemmar av vår art och inte låser in oss i ett litet rum dag och natt) inte ska få sina liv förstörda för att de inte klarar av att fatta rationella beslut själva. Hjärnan är fullt utvecklad först vid ung. 25 år, vilket förklarar vissa tonåringars självdestruktiva beteende.
Dessutom: den oavsett ålder som låser in sig i ett rum dag och natt och spelar datorspel istället för att använda en rimlig del av sin tid till att utbilda sig och bidra i samhället, t.ex. genom att hjälpa till hemma är en jävla parasit!
November 20th, 2007 at 10:47 am
Jag gissar att “Myndig” är en stor anhängare av den statliga fascismen som gått under namnet “social ingenjörskonst”… makarna Myrdal jublar väl i sina gravar över att de fortfarande har anhängare.
November 20th, 2007 at 10:50 am
Sen vill jag påpeka att väldigt många av de som “låst in sig” - och allt du ordbajsar om - när de växt upp bidrar till samhället troligen mer än vad du nånsin har gjort eller kommer att göra. Parasit var ordet.
November 20th, 2007 at 10:54 am
Jag har utbildat mig och SAMTIDIGT haft en sjuk dyngsrytm och inte gått upp före lunch OCH spelat datorspel till fem på morgonen.
Nu bidrar min dyngsrytm väldigt mycket till samhället eftersom associala människor kan jobba mycket längre utan att gnälla :)
November 20th, 2007 at 10:57 am
jag blir faktiskt genuint förbannade på den typen av människor/åsikter som “myndig” representerar…den är fascistisk på riktigt och bygger på att stöpa alla människor i samma form, och alla som avviker från mönstret har staten rätt, nästan en skyldighet, att spärra in, uppfostra och ta hand om.
November 20th, 2007 at 10:59 am
Kan en överdriven hazardsspelsvana vara missbruk?
November 20th, 2007 at 11:33 am
Du glömde oss ‘internetmissbrukare’ och/eller ‘bloggmissbrukare’ :P Du är hård i din kritik för det är faktiskt synd om familjen. Som du säkert vet är ‘familjen’, ‘föräldrarskap’, ‘auktoritet’ omyndigförklarat i SVerige, därför kan inte vuxna hantera ungdomar (inte barn heller förresten) numera. Min dygnsrytm är inte bara omvänt… jag har ingen rytm! Och detta med jobb, barn, WoW… tänk om de kommer efter mig? :O
November 20th, 2007 at 11:35 am
Arne: nej, egentligen inte, men mer än datorspel, eftersom konsekvenserna av överdrivet spelande är så mkt mer förödande pga den ekonomiska faktorn.
Konsekvenserna av överdrivet datorspelande är sällan värre än konsekvenserna av exempelvis överdrivet fotbollsspelande, tv-tittande eller bokläsande.
Det största problemet med klassificeringen av datorspelsmissbruk är att väldigt ofta kallas det missbruk eller beroende just för att det är datorspel det handlar om, och hade inte gjort det om det hade rört sig om andra mer “klassiska” fritidssyselsättningar. Det beror mycket pga okunnighet hos föräldrar och myndigheter, t.ex tron att dataspel är en asocial aktivitet.
De allra allra flesta datorspelare som har riktigt grava problem hade haft dem ändå, UTAN spelen - spelandet är inte en “sjukdom” i sig utan en konsekvens av en annan sjukdom/störning.
Det kan säkert i mångt o mycket vara samma “mekanismer” bakom (hasard)spelmissbruk - men även till stor del den ekonomiska faktorn. Man spelar för att försöka täcka tidigare spelförluster - och sen är cirkusen igång.
November 20th, 2007 at 11:59 am
Måste kommentera “myndig”. Är det inte föräldrarna (eller den som det angår)som borde tvångsomhändertas om det är deras fel? För att besvara det själv: JO.
Såg på morronnyheterna där det sades att ungdomen ifråga blev aggressiv o passiv om han inte fick spela! Maken till brist på respekt, antagligen har han minst en förälder som inte är lämpad som sådan. Sådana där jävla hycklare som bara förstör! Och så har myndigheten lyssnat på detta. Ja vart fan klagar man, för det vill jag också göra? Är det nån som vet?
November 20th, 2007 at 1:13 pm
Jag spenderade mestadelen av min ungdomstid (när jag således gick i skolan, eller ja, skulle ha gått i skolan) med att sitta uppe på nätterna och programmera. Dessutom var jag asocial, jag var inte speciellt intresserad av sex när jag gick i högstadiet till de inkärade flickornas förtret (förlåt), och inte var jag speciellt intresserad av skolan var jag heller. Mestadels kändes det som slöseri med tid, och ja, till viss del var det det. Nu jobbar jag som programmerare, har OK lön och sisådär dygnsrytm (krävs ju att man inte sover förmiddagarna igenom då man arbetar i team mestadels för att få arbetsmödan gjord). Synd är dock att pojken inte lägger sin dyrbara tid på att göra något som kan gagna honom i framtiden utan lägger den på ett tidsslöseri (när det ligger utanför måttlighet). Nåväl, han kommer fortfarande att klara sig antagligen alldeles utmärkt, delvis pga det sociala säkerhetsnätet och delvis för att det faktiskt går att få jobb utan att man har en mängd studier i bagaget.
November 20th, 2007 at 2:49 pm
Först och främst skulle jag vilja ge en stor eloge till blogginläggsförfattaren! Flera som dig behövs för att neutralisera den negativa bilden av onlinespel som media ger! Jag funderar faktiskt också på att skriva ett inlägg, men vet inte om jag kan avsätta tillräckligt med tid för det just nu - ska skriva en sida eller två i min C-uppsats. (Vad trodde ni? Ta en burk Jolt och försöka levla upp i ett par timmar?)
Jag förstår inte logiken bakom den där psykoterapeutens uttalande, och inte heller någon större skillnad i att sitta vid datorn och spela spel mot att sitta på ett 8-17-jobb och göra meningslösa arbetsuppgifter vid en seg dator på ett kontor dagarna i ända (det fanns företag som anställde gymnasielever som skulle genomgå sin praktik under tredje året och som gav dem meningslösa icke utvecklande arbetsuppgifter som de anställda vägrade att göra själva). Men i så fall skulle de meningslösa uppgifterna kunna jämföras med att sitta och spela mot spelets AI (artificiella intelligens) som man absolut inte får ut något av. Men utgör inte denna typ av jobb en lika påtaglig hälsofara? Och frisk luft får man inte heller mycket av. Och de som förespråkar tvångsomhändertagandet av 17-åringen tycks inte förstå den underliggande attraktionskraften hos datorspel som är spelbara online. Man köper inte ett spel bara för att försöka “slå datorn” och dess urusla AI. Man vill åt den sociala biten (och det är just med anledning av det sociala som man registrerar sig på forum (vilket är ett perfekt medium om man vill utveckla sin debattförmåga) och communities som Facebook och Lunarstorm, och bloggar aktivt! Jag har svårt att förstå varför ingen har blivit omhändertagen för Facebookmissbruk än… Och eftersom människan av sin natur är en tävlingsmänniska är onlinevärlden ideal.
Jag spelar inte själv WoW, och skulle inte heller kunna tänka mig att göra det, av många anledningar.
Att man genom att utveckla sin sociala kompetens, samarbetsförmåga och ansvarstagande genom onlinespel blir attraktiv på arbetsmarknaden, tror jag skarpt på. Något som man definitivt inte skulle ha gjort om man häckade på Aftonbladets chatt där man ständigt fick en massa skamliga förslag av medelålders män som inte hade något vettigare för sig än att känna en stark lust framför en chatt.
Men det här med lagspel och hur det utvecklar samarbetsförmågan är ju uppenbar och är PRECIS LIKA UTVECKLANDE SOM VILKEN FYSISK LAGSPORT SOM HELST! Ni som läser detta och som inte tror mig, och andra som hyllar tvångsomhändertagandet, ni har mycket att lära. Och jag kan garanterat säga att det är mer utvecklande än att sitta framför TV:n med en film som man kan se när som helst… men en match i ett onlinespel på datorn är en verklig upplevelse!
Låt mig ge er min egen erfarenhet av vad ‘40-talsantidatorspelsfascisterna’ kallar datorspelsberoende och de många positiva saker man kan få ut av det!
Jag skulle inte vilja kalla mig själv datorspelsberoende, men min passion för Age of Mythology (har även spelat de tidigare spelen i Age of-serien, är intresserad av historia) gjorde faktiskt att jag så småningom fick en anställning hos ett företag som bygger fansites för olika historiska realtidsstrategispel. Med lön, uppmuntran för det jag håller på med etc… i egenskap av artikel- och nyhetsskribent, och forum-moderator utvecklades min skrivna och talade engelska något så oerhört, eftersom all kommunikation var på engelska. Jag blev snart befordrad till webbmaster för tre fansites, och initierade en rad kontakter med spelindustrin. Jag blev faktiskt inbjuden till en releasekonferens hos SEGA i London, men kunde inte just då. Och med allt detta i bagaget har jag en bra referens och merit i mitt CV. Det här trodde ni inte va? Om 17-åringen skulle få hålla på helhjärtat med sitt fritidsintresse skulle detta kunna hända även honom!
En kväll framför ett onlinespel kan faktiskt ge lika mycket (eller lite…) som en kväll på krogen. Och det är gratis. Och risken för att bli nedslagen eller våldtagen är lika med noll! Vänner som man annars inte skulle få! Jag har faktiskt lärt känna en kille från Bangkok, och vi känner båda ett stort förtroende för varandra (jag är tjej…). Jag spelar fortfarande spelet för att han gör det, annars är spelet inte mycket att hänga i julgranen numera. :)
Och för att man råkar vara online klockan 14-17 några vardagar i veckan för att umgås och spela “2 vs “-matcher behöver det inte betyda att man försummar sitt skolarbete och andra aktiviteter. Det här är minst, om inte mer, utvecklande som vilken social aktivitet som helst. Den enda skillnaden är att det sker framför en bildskärm. Och det är lika mycket ett fritidsintresse som vad som helst. Ni som förespråkar omhändertagandet, GE FAN I VÅRA LIV!!!
November 20th, 2007 at 3:22 pm
Zeus: Tack för en väldigt bra kommentar!
När det gäller “Jag förstår inte logiken bakom den där psykoterapeutens uttalande” så är det få som gör det. Det är ju inte för inte som han har kallats bondfångarpsykolog här och där på nätet ;)
Han försörjer sig på att “behandla” spelmissbrukare av olika slag så det är inte konstigt att han jagar “kunder”…
November 20th, 2007 at 3:32 pm
Tack, Daniel!
Jag funderar på att omarbeta min kommentar lite, och rätta till typos och allmänna skrivfel, och mejla in den till Aftonbladet. :)
November 20th, 2007 at 3:50 pm
Gudars, kolla ut ett tag nu va :-)
Människor mår dåligt i dagens samhälle och det tar sig uttryck i olika former. En tjej kanske utvecklar anorexia, en annan kanske får tvångshandlingar som “tvingar” honom att tvätta sig 45ggr per dag. Vissa av dessa sympton blir skadliga för personen i fråga och de behöver då tvångsvård.
Ett beroende behöver inte vara från något man stoppar i sig, kroppen kan själv skapa sitt eget beroende från andra mer fysiska händelser tex dataspelande. Dvs man kan bli beroende av dataspel.
Den här grabbens överdrivna dataspelande kan mycket väl ses som ett tecken på en psykisk sjukdom/beroende likaväl som tex anorexia eller andra tvångshandlingar. Tar det sig uttryck att han isolerar sig och inte tar hand som sig själv (jfr gärna med anorexia) så är tvångsvård en lösning vi har idag.
Det är massor med människor som spelar dataspel, mycket och länge, det är massor med människor som bantar ofta och länge. För de allra flesta går det bra. Men för de som det går fel för måste man ge hjälp.
Att skylla på föräldrarna är också väldigt trångsynt. En med anorexia kan komma från ett perfekt hem på alla sätt men ändå utveckla anorexia.
Dessa sjukdomar kan komma från fysiska svagheter i individens kropp som tex hormonrubbningar och mot sådana kan inte föräldrar göra ett smack utan de behöver professionell hjälp.
Vad vet vi? De har kanske haft koll på sonens spelande men i takt med mer isolering och mindre/sämre kost kanske sonens hormonella problem ökade och de förlorade kontrollen. Att ta tillbaka kontrollen är då omöjligt för en närstående.
November 20th, 2007 at 4:12 pm
en annan liten rolig detalj som kommer som en följd av den mediala bevakningen av det här är följande. i dag på fikat kommenterade någon artikeln. någon i min omgivning som vet att jag (29-årig ekonom) spelar flinade lite och frågade om inte jag också var “missbrukade datorspel, eller vad det nu heter”. sen var diskussionen igång bland de äldre kollegorna om att det är “uppenbart” att det är något “åt helvete” med de där spelen och att “så var det inte på min tid”. märkligt att inte samma resonemang bubblar upp när det skrivs om - tja - sexmissbruk. “Hörrö, Gunnar… du missbrukar väl också sex höhö! Det är något åt helvete med det där…”.
November 20th, 2007 at 4:54 pm
Lasse:
Jag skulle inte vilja påstå att överdrivet spelande är en indikation på en psykisk sjukdom. Snarare psykisk ohälsa. Om det skulle röra sig om en psykisk sjukdom, skulle vilken vettig människa som helst ha märkt något tidigare! Jag tror att onlinevärlden är för många ett sätt att fly samhällets hårda krav som skapats av media. Säg t.ex. att ett barn inte uppfyller de krav som ställs av omvärlden. Som att man inte har rätt kroppsform, är för ful eller liknande och alltså inte motsvarar idealbilden av en individ som ett partydjur med de rätta formerna. Detta i sin tur leder till ett tarvligt självförtroende och gör att man drar sig för att ett socialt nätverk. Och här har vi vårt extremt utseendefixerade samhälle och medias påverkan att tacka för!
Självklart spelar hormonomloppet in också!
Relationsproblem och en nära väns eller släktings bortgång kan också vara en självklar orsak till att man söker sin verklighetsflykt. Man genomgår en depression, och för att försöka komma över det gör man något som för en själv känns meningsfullt. Även skolkuratorer säger att ovanstående hjälper till en viss del. Så varför inte t.ex onlinespelande, något man kanske brinner för?
En sak som denna kan mycket väl utlösa ett tvångsmässigt beteende, som att för att ta dina exempel, utveckla anorexia för att tro sig få rätt kroppsform eller tvätta sig mer än nödvändigt för att tro sig lukta gott. Ibland lyckas det, ibland inte.
Man söker sig till onlinevärlden, till en anonym omgivning, där man genom handlingar och prestationer (t.ex. att levla upp) kan söka bekräftelse och uppmuntran. Något som också stärker självförtroendet.
Vilket gör att man gärna fortsätter med onlinespelandet, och utvecklar sina nätkontakter.
Dessutom kanske man träffar på folk som man sedan träffar i verkliga livet, folk som delar ens passion för spelet och kanske andra intressen! Folk som vill lyssna på en.
Visst kan man skylla på föräldrarna. Tyvärr är de flesta alltför självupptagna med sina egna liv för att kunna avsätta tillräckligt med tid för sina egna barn / ungdomar och sätta sig in i deras liv. Och inte alltför ovanligt är det att de upptäcker att deras dotter har utvecklat anorexia förrän det är för sent, och om så är fallet har föräldrarna allvarliga problem med sig själva.
Men det är förståeligt om föräldrarnas ekonomiska situation inte tillåter sina barn tillvarataga sina intressen, t.ex. har de inte råd att betala medlemsavgiften till fotbollsklubben och resor till / från träningar. Det finns tyvärr inte mycket man kan göra åt saken.
Men när föräldrarna medvetet, trots god ekonomi, inte gör något för sina barn, måste man slå sig ner och se över situationen.
Förresten, varför talas det bara om ungdomar i fall som dessa? Om man gjorde en statistisk undersökning skulle man garanterat komma fram till att det även finns vuxna som spelar minst lika mycket som de ungdomar det talas om i media. Visst har få sådana fall tagits upp, men tyngdpunkten läggs på ungdomarna och ger en förvrängd bild av spelmissbrukare. Jag personligen har en vän som berättat om sin starka passion för onlinespel på grund av en personlig relation. Och han är betydligt äldre än den stereotype datorspelsmissbrukaren.
November 20th, 2007 at 9:18 pm
zeus: Det är verkligen inte alltid lätt att upptäcka en psykisk sjukdom. Om dessutom personen beter sig på ett i vanliga fall ganska accepterat sätt så kan det vara så gott som omöjligt.
Ett överdrivet spelande behöver inte vara ett tecken på en sjukdom men det kan vara det. Så hur kan du säga vad som är vad så generellt?
Sen är det självklart att online världen kan vara ett bra sätt att fly dagens värld, eller en möjlighet att skaffa ett socialt liv utan att vara bunden till gamla värderingar.
Problemet blir ju när man inte tar åt sig av de positiva fördelarna utan bara “gräver” ned sig i det man gör och inte tar hand om sig själv.
Jag har själv suttit längre perioder med spel av olika slag och jag vet vilka prioriteringar jag gjort då. Det har för mig handlat om tex efter tentaperioder som jag behövt/velat slappna av och ha kul. För mig är det inte svårt att inse hur jag skulle må om mitt beteende skulle sträcka sig över månader eller år….
Vi vet inte hur illa däran han mådde när blev tvångsomhändertagen. Att han säger att vuxenvärlden inte förstår honom är inte direkt en överraskning. Hade han tackat för vården hade han ju inte behövt tvångsomhändertas…
Sen ang föräldrarna, visst det kan säkert stämma i 70% av fallen att det beror på det. Men de andra 30% förtjänar bättre än vår misstänksamhet.
Mamman? Är det inte mer troligt att det är pappan som är roten till att det gått så långt? Mamman har försökt styra över databeroende, uppfostrat om man säger så, men pappan har slätat över problemen och ställt sig på sonens sida. Och var är de nu?
November 21st, 2007 at 12:56 am
Jag tror det är den förbannade rock’n'rollen. Rockmusiken bara förstör barnen. Och de där motoriserade ungdomarna. De bara förstör. Och de där konstiga vetenskapsmännen som tycker att jorden snurrar runt solen. Låt oss spärra in dem. Mods!
Verkar vara någon lobbygrupp som jobbar hårt.
Förstasidan på DN är om ungdomarnas digitala våld också och så kryddat med lite våldsporr för att verkligen få igång hjulen.
November 21st, 2007 at 10:20 am
DN har verkligen letat rätt på det vidrigaste de kan hitta på nätet för att beskriva hur barnen surfar på våldssidor. Känns som den gamla videovåldsdebatten som dyker upp igen, med jämna mellanrum - i ny skepnad.
November 21st, 2007 at 11:14 am
Lasse: visst kan det finnas tillfällen där ungdomar mår så dåligt att de tyvärr måste tvångsomhändertas en tid. Det säger jag inget emot. Det tragiska är att de skyller “tillståndet” på de där hemska “dataspelen”. Om den här grabben mår dåligt, vilket onekligen verkar vara så, så beror det knappast på spelandet. Snarare är spelandet i det här fallet tillfället när han MÅR BRA. Så ta gärna itu med problemen, men spelandet är troligen bara ett “symptom” på andra problem.
November 22nd, 2007 at 2:02 pm
* gäsp *
Ni kar alldeles för mycket fritid…
November 24th, 2007 at 12:56 pm
Putrick: ja, vi har för mycket fritid. Därför innehåller våra inlägg få felstavningar.
November 25th, 2007 at 8:45 pm
Här finns ännu ett inlägg i debatten och ett bra sådant:
http://www.level7.nu/texter/read.php?id=156331
November 26th, 2007 at 10:23 am
Och ett till:
http://blogg.aftonbladet.se/4914/perma/638455/
November 27th, 2007 at 9:04 am
förövrigt borde jag nog tvångsomhändertas till följd av mitt fotbollstittande. i helgen blev det en del matcher och mitt beteende var nog gravt asocialt fram tills dess att gallas målade mot wigan i slutskedet av arsenals match. skulle jag inte fått se matchen hade jag blivit putt. och då var det inte ens elfsborg. jag MISSBRUKAR fotboll. men jag kan sluta när jag vill…
April 29th, 2008 at 1:22 pm
aaaaaa was is this ich not good with computer yes?
Augusti 9th, 2010 at 12:24 am
Do not cash to buy a house? Do not worry, just because that is available to receive the home loans to work out such kind of problems. Hence take a financial loan to buy all you need.